Åtta år och ensam utan dig. Du fanns inte hos mig på min dag.
Någon sa att du inte mådde bra. Att du måste vila.
Det är nåt med psyket sa dom.
Vi skulle fira min födelsedag. Bara jag, min bror och pappa.
Pappa firade med öl.
Jag firade inte alls. Jag tittade på gubben på ölburken och tänkte på dig på sjukhuset.
Det finns ett tal, en födelsedag, jag inte vill minnas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vad mycket du fick sagt på så få rader.
SvaraRaderaBra och lite läskigt
Håller med razaha, stark text.
SvaraRaderaJag vill veta mer! Spännade text, en fortsättning kanske?
SvaraRaderaja jättebra och man vill veta.
SvaraRaderabra
Bra.
SvaraRaderaoj sorgligt.
SvaraRaderaInte många ord men ont gör de...så bra skrivet!
SvaraRaderaTack för alla kommentarer, det är verkligen kul att få respons. Tyvärr är jag alldeles för dålig på att kommentera själv för tillfället. Tiden räcker bara inte till. Hoppas ni har överseende (tror att de flesta vet hur det är...)
SvaraRaderaKan lova att det gjorde ont också. Fortsättning? Troligtvis :-)
Mycket bra.
SvaraRaderaHjärtskärande. Riktigt bra! Kram!
SvaraRaderaSorgligt.
SvaraRadera