Igår när jag åkte förbi huset där mamma bor så tänkte jag just det. Därinne bor min mamma, ensam. Inte mina föräldrar. Pappa finns inte där. Han ligger inte i sin säng. Soffan är också tom. Hörnet där han brukade sitta likaså. Det är nästan ingen som sätter sig där numera. Kom på det nu. Det är ju hans plats, han satt alltid där när vi var i det rummet.
Inte nu. Han är ju borta.
Ett litet fragment av visshet. Kanske att de till slut samlas och bildar ett pussel. Kanske att jag en dag kommer att förstå och inse.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Nu har jag flyttat till http://ettiebee.blogspot.com, välkommen dit istället!