Mina är kvar och jag vill dem väl

Igår hände - ännu en gång - nåt som inte får. Inte ska. Hända. Men det gjorde det.
Ett barn i mina barns närhet är borta. Segnade ner och lämnade detta liv.
Känslorna som kommer är starka. Jag kände honom inte. Vet vem han var. Hälsar på hans föräldrar i affären. Syskon på dagis med mina ungar. Förr. I en annan värld.

Det blir så nära. Så påtagligt. Det hemska kan hända. Nu eller imorgon. Någon gång.
Det kunde vara någon av mina. Kramar är viktigare än nånsin. Hårda ord sväljs ned.
Ett uteblivet svar i mobilen känns hemskt. Var är du? Varför svarar du inte direkt?
Älskade barn. Lämna mig aldrig.

Låt mig gå först. Som det ska vara. Äldre före yngre.

Små fragment

Igår när jag åkte förbi huset där mamma bor så tänkte jag just det. Därinne bor min mamma, ensam. Inte mina föräldrar. Pappa finns inte där. Han ligger inte i sin säng. Soffan är också tom. Hörnet där han brukade sitta likaså. Det är nästan ingen som sätter sig där numera. Kom på det nu. Det är ju hans plats, han satt alltid där när vi var i det rummet.
Inte nu. Han är ju borta.
Ett litet fragment av visshet. Kanske att de till slut samlas och bildar ett pussel. Kanske att jag en dag kommer att förstå och inse.

Pappa, är det du?

Det står en ros i vår trädgård. En ensam, liten och tärd. Jorden är dålig och bidrar inte till växtkraft. Ändå lever den. Jag tror det är du, pappa. Du skickar mig signaler genom den.

Denna ensamma ros som kämpar. Som du gjorde i nästan 32 år. Lång tid att försöka överleva i avmagrad jord. Du klarade det länge.

Ibland såg man inte blomman, bara bladen. De gröna som samsades med taggarna utmed stjälken. Sen var den där till slut. Röd men liten. Vacker i sin litenhet.

Nu finns bara den. Inte du. Fattar inte det än.
Jag ser blomman och tänker på dig. Vill du jag ska komma och hälsa på?
Ta blomman med mig och lägga den hos dig. Var det nu är du befinner dig.

Saknar dig!

Om en man

Denne man finns inte längre.
Ett år av förträngande och försök att förstå.
Fatta att han är borta. Varför går det inte?
Vill kunna gå vidare. Vill backa tiden.
Vet inte vad jag vill.

Hade kanske redan lämnat. Honom.
Borta för länge sen. Ur mitt sinne.
Såg honom men han fanns inte.
På väg sedan jag var elva.
Liten blev stor. För fort.

Stor är liten nu. Förstår inte.
Du finns kvar. I mitt hjärta.
Saknar dig, min älskade pappa.