Jobbvånda

Ända sedan jag började har jag längtat bort. Detta passar inte mig alls. Gör vad jag kan för att hitta ett nytt. Har sökt 3 nya nu. Hade ett annat som jag skulle kunnat sökt, men nej. Hela kroppen skrek NEJ! Precis som inför detta. Lyder magkänslan denna gången.
Varför ska det vara så svårt? Svårt att hitta något som är toppen helt igenom. Svårt att få det man vill ha.
Känner att jag börjar bli för gammal. Trodde inte det skulle komma än. Snälla, fatta att jag har en erfarenhet som gör mig till ett helrätt byte. Ta mig!

Orden stockar sig

Just nu så vet jag inte vad som händer. Alla de ord som finns hos mig i vanliga fall, var är de? Jag vandrar i nån slags ingetordsland. Vill skriva. Kan inte. Vill inte. Kan. Men det går inte.
Tidsbrist? Kanske.
Alla uppslag som kommer till mig, de förångas och borta är de. Kom tillbaka! Jag vill skriva!

Fast å andra sidan. Varför ska jag skriva? Ingen mer än jag bryr sig. Ingen saknar mina ord mer än jag. Å första sidan - det är för min skull jag skriver. Så kom igen Ettie - write on!

Byta rulle?

Varför låter man bli att byta till en ny toarulle när den gamla är slut? När det står nya alldeles bredvid? Och om man byter, varför låta den tomma ligga kvar istället för att kasta den? Vem tror man ska göra det? Nån som är begåvad med mer tid? Nån som är mindre värd? Hur resonerar du som gör så?

Hot and weary

26º inne.

Ingen svarar på mail. Eller telefon för den delen. Alla andra gör väl det enda förnuftiga idag. Går hem. Åker till stranden. Tar sig en öl på altanen. Eller ett glas svalkande vitt. Gör jag snart i alla fall! Tror inte det märks nån skillnad här.

Inte ett smack

Det vore det ultimata. Men nädå. Tvingas höra på smackande, klafsande äppeltuggande och sörplande soppätande från någon som redan är störande nog. *suck* Tur det snart är helg!

Små fragment

Igår när jag åkte förbi huset där mamma bor så tänkte jag just det. Därinne bor min mamma, ensam. Inte mina föräldrar. Pappa finns inte där. Han ligger inte i sin säng. Soffan är också tom. Hörnet där han brukade sitta likaså. Det är nästan ingen som sätter sig där numera. Kom på det nu. Det är ju hans plats, han satt alltid där när vi var i det rummet.
Inte nu. Han är ju borta.
Ett litet fragment av visshet. Kanske att de till slut samlas och bildar ett pussel. Kanske att jag en dag kommer att förstå och inse.

Pappa, är det du?

Det står en ros i vår trädgård. En ensam, liten och tärd. Jorden är dålig och bidrar inte till växtkraft. Ändå lever den. Jag tror det är du, pappa. Du skickar mig signaler genom den.

Denna ensamma ros som kämpar. Som du gjorde i nästan 32 år. Lång tid att försöka överleva i avmagrad jord. Du klarade det länge.

Ibland såg man inte blomman, bara bladen. De gröna som samsades med taggarna utmed stjälken. Sen var den där till slut. Röd men liten. Vacker i sin litenhet.

Nu finns bara den. Inte du. Fattar inte det än.
Jag ser blomman och tänker på dig. Vill du jag ska komma och hälsa på?
Ta blomman med mig och lägga den hos dig. Var det nu är du befinner dig.

Saknar dig!

Som ett halvt...

Tänk att några plastbitar kan glädja en kvinna så!!! Uuuuuuunderbarrrrrrt!!! Njuter för fulla muggar.

Hör det ljuvliga ljudet av en diskmaskin som arbetar. Spolar, sköljer, värmer upp. Om och om igen. Köksbänken är rensad. Idag anlände nämligen reservdelarna till den trogne. Gissa hur det luktade om de matrester som lyckats ligga kvar där inne. Blääääää...

Sex enligt schema

Eller efter TV-utbudet som föreslås i Aftonbladet. Tror inte jag kan tänka mig nåt värre... (Förutom söndrig diskmaskin, dårå...)

Söndag kväll vid köksbordet. Mor ropar på far i huset; -"Älskling, nu ska vi planera in veckans aktiviteter". Fadern kommer hasandes, gillar inte att göra upp listor. Vill ta dan som den kommer. Jaja, han slår sig ned.

Först radas barnens aktiviteter upp. Någon ska skjutsas dit. En annan ska hämtas där. Hon ska ha det. Han behöver inte det. O s v. Sen är det matens tur. Frys och kyl är inventerade. Middagar placeras ut jämnt över vardagarna, handlar till helgen igen.

Jahapp. Då var det klart. Nu över till oss. "Ska vi köra samma dagar denna veckan? Hinner du då?" "Nja, jag ska träna också. Sen är det ju fotboll på lördag." Mor snörper på munnen. Vill bli klar med planeringen så hon kan sätta sig vid datorn och surfa lite. "OK, vi skippar sexet denna veckan då. Får se om vi kan klämma in fler tillfällen nästa vecka istället. Blir det bra, älskling?"

Ljuva livet! Eller hur?

Nejtack för min del. Vad tycker ni om detta? Ska man kludda ner sex i kalendern och köra det stenhårt? Och om man går efter TV-tablån - hur gör man med repriser? *blink*