Vad hade du för skäl att stjäla min själ?

Amanda vaknade och sträckte på sig. Hon öppnade långsamt ögonen, samtidigt som hon funderade på vad det hade varit som väckt henne. Det var något ljud, trodde hon, men vad? Hon lyfte på huvudet och tittade på klockan, kvart över fem. Vad i hela friden var det som gjorde att jag vaknade vid den här okristligt tidiga timmen, frågade hon sig. Hon vände sig om för att se om Lukas hade vaknat. Han var inte där. Då var det därför jag vaknade, tänkte Amanda. Han har väl gått på toaletten och så hörde jag när han fällde upp locket på toastolen. Nöjd med den förklaringen slumrade hon till igen. Hon sov oroligt och efter en halvtimme var det inte lönt att ens försöka somna om. Det var något som inte stämde!


Lukas låg fortfarande inte i sängen och nu smög sig en otäck känsla på henne. Något är fruktansvärt fel, men vad? Hon sträckte sig efter morgonrocken som hängde över sänggaveln och satte ner fötterna på det kalla laminatgolvet. En rysning letade sig upp utefter ryggraden, inte bara på grund av kylan. Känslan av att hänga i en skör tråd över en klippkant gjorde sitt till för att öka på obehaget.

Amanda gick ut i köket, på vägen tittade hon in i badrummet. Ingen Lukas. Det hade hon inte väntat sig heller, men hon hade hoppats att han skulle finnas där. Hon gick ut i köket för att hitta det som hon redan var säker på skulle finnas där. Mycket riktigt. På köksbordet låg en lapp. Hon närmade sig sakta, hon ville inte komma fram. Till slut satte hon sig på köksstolen närmast fönstret och tittade ut. Därutanför började det dagas så smått, solen var på väg upp för att möta ännu en dag. En vanlig dag för de flesta, men Amanda kände att den nog inte skulle bli vanlig för hennes del. Hon lyfte lappen, vecklade ut den och tittade ner på det som stod skrivet med Lukas spretiga handstil. Hon läste den flera gånger och fick det bekräftat. Ingenting skulle längre vara som vanligt.

Men varför? Vad hade han för skäl? Lappen bara låg där, till synes ordlös.
Han var borta för alltid. Försvunnen i sällskap med hennes själ.
Hon hade inte sett honom som den tjuv han var. Lukas smygande iväg nattetid. En som stjäl.
Tom i själ och hjärta stapplade hon tillbaka till sängen.