I en bil på en parkering satt jag.
Mitt nuvarande, medelårsjag.
Plötsligt kom en tjej med en hund.
En annan tjej, en annan hund.
Men det var jag.
Mitt dåvarande tonårsjag.
Reaktionen var omedelbar och hård.
En knytnäve i magen sa mig vad jag känner.
Jag vill tillbaka. Vill göra om.
Vill inte vara mitt nuvarande jag.
Vill tillbaka och starta om.
Är på väg in i det som komma skall.
Vill inte.
Stoppa mina värkande leder, mitt gråa hår.
Lägg det i en säck och tyng den med vikter.
Vattnet kan få omsluta mina sorger.
Ta dem till botten.
Höj det som blir kvar till skyarna och låt det sväva.
Bort och tillbaka.
Dit när allt låg framför mig.
Livets räls är rostig och osmidig mot de skenor som ska föra mig dit.
Oljudet som skapas är olidligt skärande.
Tankarna gnisslar och gnäller. Låter som jag.
Kärringen jag blev.
Den bittra.
Den som inte gjorde vad hon kunde. Som bara följde med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Din text rymmer både ilska och vemod och har flera fina bilder.
SvaraRaderaHoppas det inte är självbiografiskt. Jag misstror dem som vill ha ungdomen tillbaka.
SvaraRaderaKänner igen tankarna, de kommer över mig ibland, även om jag egentligen inte vill tillbaka till något som varit. Ibland är man helt enkelt svart i sinnet, kan t.o.m. vara skönt ;-).
SvaraRaderaStoppa mina värkande leder, mitt gråa hår.
SvaraRaderaLägg det i en säck och tyng den med vikter.
Vattnet kan få omsluta mina sorger.
Ta dem till botten. brilliant, vackert, flyt som drar mig med!