Verkligheten då?

Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta när jag läser saker i tidningarna. Det kan vara precis vad som helst som ger den reaktionen hos mig, just idag är det när jag läser om censuren av barnböcker.

Jag förstår mycket väl att man inte ska skriva sånt som skrämmer barn eller överdriva blodigheter o dyl. Det har liksom inte i litteratur för den målgruppen att göra. Om det nu har det någonstans.

Men om - jag säger om - det är farligare att skriva öl istället för att lägga till lätt framför, då har det gått för långt. Är det meningen att verkligheten och dess innehåll ska omskrivas till någon slags ouppnåelig rosa, puttenuttig idyll? Är det verkligen farligt om ett barn ser någon dricka öl? Vet barnet skillnaden på lättöl och starkare grejer?

Jag vet - av egen bitter erfarenhet - att blotta åsynen av en flaska kan skapa ångest. Speciellt i sällskap med en förälder som är allt annat än nykter. Jag kan lova att jag gav blotta fanken i vad det var för pinnar på ölburken. Ångest har inte med alkoholstyrkan att göra i det läget. Det var och är, min verklighet.
Kanske att det vore bättre om det kunde få vara normalt men verklighet i barnböckerna? Föräldrar kan röka och dricka utan att världen behöver gå under. Ett barn som lever i en rosa idyll tar alldeles säkert inte skada av att läsa om gubbar som sitter på ett kafé i Milano och röker. Ett barn som redan vet att det finns människor som röker klarar att läsa om det.

Rimlighet, tack.