söndag 16 maj 2010

Morgon utan lust

Det regnar. Inget tyst duggande, utan ett riktigt råbarkat kulspruteregn. Jag hör hur det smäller mot altantaket och hur fönsterblecket misshandlas av de tunga dropparna.
Klockan är bara halv sex och sömnen skulle gärna fått stanna en stund till. Jag vill inte vakna än, vill inte ta tag i verklighetens krassa handtag. Vill inte styra mig fram genom snår av ord och handlingar.

Kvällen slutade med ensam gråt i sängen. Tyst gömde jag tårarna och de hulkande ljuden i min kudde. Ibland är ensamheten bäst, lättare att hantera än en frågande tvåsamhet. Vissa saker går inte att förklara, de bara är. Finns där och gnager hål på den lycka som byggts upp. Små, små hål av minnen och tankar fräter sig igenom fasaden och lägger sig till rätta. Gonar in sig i det mjuka, känsliga därinne.

Nu finns du där vid min sida, du sover tungt. Bortvänd. Jag vet att du vill veta, hjälpa och ställa upp. Hur ska jag kunna låta dig när jag inte kan ge dig en förklaring? När mitt huvud är som en snurrande karusell där allt virvlar runt, runt? Ibland glimmar det till, en tanke får fäste och stannar till. Jag ser den, hur den vill stanna där, men jag puttar ut den bland de andra igen. Än så länge avstår jag från att ta den till mig.
En dag ska jag låta den stanna. Jag ska hålla den intill mig och lyssna på den. Vrida och vända för att se den från olika håll. Låta den höras.
En annan dag.

11 kommentarer:

  1. grymt så talande och vackert tankevackert
    vrida och vända mmm tur att man faktiskt kan låta bli ibland

    SvaraRadera
  2. en jätte fin text rent av vacker vilken inlevelse och kraft den hittar bra text

    SvaraRadera
  3. Gillar inte "verklighetens krassa handtag". Gillar - bland mycket annat! - "vill inte styra mig fram genom snår av ord och handlingar".

    SvaraRadera
  4. Du är så duktig med ord. Gillar den här texten mycket.

    SvaraRadera
  5. Enormt vacker beskrivning. Ångesten är en privat känsla som är svår för andra att förstå, även om de vill.

    SvaraRadera
  6. Upplever detta som en stark text, för mig.
    Gillar särskilt:
    "Ibland är ensamheten bäst, lättare att hantera än en frågande tvåsamhet."

    "Små, små hål av minnen och tankar fräter sig igenom fasaden och lägger sig till rätta. Gonar in sig i det mjuka, känsliga därinne."
    Aj.

    Den glimmande tanken som inte fick stanna idag..
    Tyckte om.

    SvaraRadera
  7. Framför allt var känslan i denna text otroligt stark. Gick rakt in, fick mig att flämta till och nästan snyfta högt. Dina ord är också vackra. Älskar sista strofen "En annan dag.". Tack!

    SvaraRadera
  8. Du skriver verkligen bra!
    Tydligt och vackert, och man känner att man vill hjälpa henne/honom att stanna kvar i sin känsla...

    SvaraRadera
  9. Gårdagens text träffade perfekt för mig men den här gjorde det inte. Jag vet inte varför, kanske är det klichévarning på tårar gömda i kudden och huvuden som karuseller. Vackert språk men ... inte riktigt min likör den här gången.

    SvaraRadera
  10. bra och "verklighets trogen ångest" bra tempo i texten

    SvaraRadera

Nu har jag flyttat till http://ettiebee.blogspot.com, välkommen dit istället!