Anmäla sig som frivillig

Är det nån som kan tänka sig att ta ansvar för att det blir genomfört?
Biggan står vid väggen och ser ut över oss andra. Hennes blick flackar. Jag ser att hon känner sig obekväm. Hur rädd hon är för att ingen ska anmäla sig som frivillig. Att hon ska behöva ge order till någon.

Biggan är inget chefsämne. Hon har blivit tvingad att ta sin roll. Det fanns inget frivilligt över det valet.
När organisationen skulle ändras fanns ingen som hade rätt kvalifikationer.
Biggan har varit här längst. Hon är den som vet mest. Kan mest. Känner till alla svängningar som skett.

Kan ni inte söka utanför huset? undrade hon. Jag känner inte att detta passar mig. Nej, svarade cheferna högre upp. Vi har inte råd. Vi måste organisera detta med befintlig personal. Det får inte kosta.

Valet var att sluta eller bita ihop. Biggan bet ihop. Inte kan man säga upp sig från en fast tjänst. Inte när arbetsmarknaden ser ut som den gör. Inte när man är 56 år. Bit ihop.

Lite högre lön fick hon trots allt. Kompensation. Dålig sådan. Priset för de sömnlösa nätterna och den värkande magen är högre än så. Den prislappen borde vara stor som ett hus. Hennes familj har börjat klaga. Gnäll och skäll. Biggan vet att det måste till en förändring.

Jag ser på henne och säger; Jag tar det. Hon sänker axlarna och ger mig en tacksam blick. Ikväll ska jag ta med henne hem till mig. Massera hennes trötta muskler och tala om att hon duger. Att hon måste släppa prestationsångesten. Ta det lugnt. Ändra sin roll. Be om hjälp.
Biggan, jag finns här. Vi grejar det. Vänner kan.