Nykter oro

Idag ska jag inte följa med. Du ska åka på fest utan mig.
Magen vrider sig i kramper och det sitter en elefant på mitt bröst.
Jag försöker andas lugnt och låta förnuftet skölja in. Fylla hjärnan med positiva bilder.
Det går inte. Jag hittar inget.

Det är inte ditt fel. Inte heller mitt. Det bara finns. Paniken växer.
Jag hör knäppet av din ölburk. "Psst" kommer efter. Det är den fjärde.
Jag vill inte räkna. Gör det ändå. Måste ha kontroll. Ångesten växer för varje psst.
Ångest och panik. Panik och ångest.

Elefanten har fått sällskap. Markattan har anslutit sig. De slåss om utrymmet.
Samtidigt ringlar en orm runt min hals. Den väser saker jag inte vill höra. Kramar och
spottar. Jag vill hålla för öronen och skrika. "Låt mig slippa!"

Denna nyktra oro för onykterheten. Tvetydigheten i mina känslor inför spriten.
Drick och var glad. Tillsammans med de andra. Inte se på. Då kommer allt tillbaka.
Laddningarna i luften. Vibrerar in i mitt hjärta. Min mage. Min själ.

Idag slipper jag se. Jag stannar hemma. Hoppas att allt blir bra.