Om det inte fanns kärlek, vad fanns det väl då?
Ett mörker som växte sig starkt i var vrå
Ett ljus som flyr bort och gör allting skumt
Orden förvrängs och det mesta blir dumt
Om det inte fanns kärlek, vad skulle jag va?
En kropp som är tom och ingen vill ha
En hjärna som låtsas att allting är bra
En robot som bara gör det den ska
Om det inte fanns kärlek
Då vore det mörkt
Om det inte fanns kärlek
Då vore det kallt
Vi letar och finner och tappar den bort
Vi hittar igen men det blir alltför kort
Vi söker i rymden och testar nåt nytt
Vad hände med alla andra som flytt?
Min kärlek den finns här
Den värmer mig opp
Den susar och brusar
Runtom i min kropp
Sån tur det finns kärlek som inte tar stopp!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Människan letar hela livet efter kärlek, utan kärlek stannar livet. Fint poem!
SvaraRaderaOch TACK för utmärkelsen! Så otroligt kul att få, jag får (ännu) större lust att skriva. Självförtroendet sviktar jämt, från dag till dag, från timme till timme :-). Utmärkelsen verkar snurra runt rätt bra bland oss skrivpuffare, inte så konstigt, vi gillar varandras texter och vill även uppmuntra varandra, eller hur?
Visst är det så att vi vill uppmuntra och jag blir lika glad varenda gång nån öht läst mina texter och när responsen mynnar i kommentarer så blir det en extra puff. Du skriver ju bra så då är det inte konstigt att du får utmärkelser. Ha det bra!
SvaraRadera