Dyrt

Det skakar och vibrerar. Henke har varit vaken i ett par timmar. Legat och lyssnat på båtens ljud och sina egna gnisslande tankar. Jonas snarkar. Jävla lyckost! tänker Henke. Du har inget att oroa dig för, du. Eller, egentligen har du det men du vet inte om det. Stackars sate. Henke pendlar i känsloregistret. Från ångest till spänning. Förtvivlan. Lättnad.

Lättnad över att det snart är över. Förtvivlan för att han befinner sig här och inte hemma i sin egen trygga säng. Ångest när han tänker på vad han håller på med.

Färjan lämnade Tyskland igår kväll. Med Henke och hans dyrbara last ombord. Jonas vet inte om att han har förbjuden last instoppad i ett av dragbilens skrymslen. Han tror bara att Henke är med för att komma bort ett tag. Bort från den trista tillvaron hemma i stan. Arbetslösheten går honom på nerverna. Det var vad han sa när han ringde upp och frågade om han fick hänga med på Jonas Tysklandsresa.

”Klart som fan” hade Jonas svarat. Lite förvånad över att han hörde av sig efter så lång tid, men glad. ”Vi brukade ju ha så förbannat skoj ihop förr!”

Förr. Det är säkert 15 år se’n. Minst. Och så jäkla kul var det inte alla gånger. Brudar och bärs kan bli trist det också. Om det är det enda man har gemensamt. Det sa inte Henke nå’t om när han ringde. Har man en kompis som är lastbilschaffis och kör på kontinenten så gäller det att passa på.

Nico hade bråttom. ”Lasten ska hit. Nu. Du får greja det!” Enda informationen han hade fått var att det skulle hämtas i Travemünde och att det skulle ske nån gång mellan onsdag och torsdag. En lapp med ett tyskt mobilnummer och ett namn, Dieter. ”Jo, tjena, det heter han säkert”, tänkte Henke när han såg det.

När han hade lämnat hamnen där hemma och Nico dragit iväg i pizzaracern så blev det precis tomt i skallen. Vad fan ska jag göra? Hur ska jag lösa det här? Jävla Nicke! Hans brorsa var inte värd många ören just då. Du ska få betala det här, din lille skit. Det ska stå dig dyrt. När du kommer ut ska du få gottgöra mig. Henke kokade inombords. Bubblade av ilska och frustration.

Han gick hem. Satte sig i soffan och funderade. Fanns det nåt sätt han kunde fixa det på? Till slut hade Jonas poppat upp. Hans gamle suparkompis. Lastbilschaffisen. Henke drog efter andan. Kanske det funkar?

Han hade hittat honom på nätet. Med sitt ovanliga efternamn fanns han där. Eget åkeri, minsann. Det hade han inte trott. Jonas var en looser. Supa, knulla och tjäna ihop till nästa helg. Det var hans livsmotto. Skröt om det också. Där ser man, tänkte Henke medan han knappade in numret. Under kan fortfarande hända.