Det var inte så hon tänkt sig det. Hon skulle ju bara gå på fest. Inte för att träffa någon. Bara umgås.
Igår när de fastnat med blickarna i varandra var det något stort som hände. "Det är han", var den första tanke hon kom ihåg. Den tanken fortplantade sig genom hela hennes kropp. Styrde det som hände resten av kvällen. Ingen annan var längre viktig.
Hon tittar på honom där han ligger. Hans genomträngande blick är dold av tunga ögonlock. De blågröna ögon som följde henne hela kvällen och en bra bit in på natten är stängda. Vilar.
Hans kropp under täcket finns i hennes sinne. Hon ser den genom minnen som sitter kvar i fingertopparna.
För henne är det första gången. Kärleken har debuterat. "Han måste stanna kvar", tänker hon. Annars går jag under.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Poetisk och fint.
SvaraRaderaTänk om allas debut vore sådan.
Så vackert! Jag säger som Anders, tänk om alla kunde få det så.
SvaraRaderaLite oflyt i texten med hopp från dåtid till pågående nutid, men bara att justera, så lägger sig den vackra ordkombinationen bättre i munnen!
SvaraRaderaVilken underbar debut. Hoppas bara att han tycker likadant för världen dräller av slynglar som bara vill komma till och sedan försvinna.
SvaraRaderaDe blågröna ögon som följde henne hela kvällen och en bra bit in på natten är stängda. Vilar.
SvaraRaderaHans kropp under täcket finns i hennes sinne. Hon ser den genom minnen som sitter kvar i fingertopparna.
Tycker mycket om ovanstående stycke. Det är så vackert, ögonen som vilar, kroppen som finns i hennes sinne, minnena i fingertopparna. Det är känsligt, det är sensuellt, det är sant.
väldigt fint. :)
SvaraRadera