Du slänger ilsket ifrån dig väskorna med handdukar i sanden. Suckar när du ser barnen springa ner mot vattnet. Muttrar för dig själv; Nä, visst, bara spring iväg. Jag fixar gärna allt på egen hand. Bara roa er. Ironins drottning, det är du.
Din man kommer släntrande på efterkälken. Han bär sandalerna i handen och ser ut att må bra. Du får en bild av semester och lugn i det du ser. Du vill dit. Vill vara en del av det lyckliga.
Du drar efter andan och manar fram de ord du lärt dig. De som ska hjälpa dig till nuet.
Luta dig tillbaka och blunda. Slappna av. Hör hur det brusar från havet. Barnen som springer ut i vattnet. Som skriker av skräckblandad förtjusning när det kalla vattnet möter deras varma skinn.
Känn hur solen värmer dig. Låt din inre bildskärm bli blank. Öppna för ny mottagning.
Bilder och händelser att sakta njuta av.
Ser du vilken skillnad det blir? Hur du sakta släpper dina stela axlar, låter dem sjunka ner? Du kan påverka. Du gör skillnad. Gör det oftare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du skriver jättebra! Speciellt i första stycket känner jag igen känslan, förstår precis (och jag ler!)!
SvaraRaderaDet kan vara svårt att vila i nuet, fånga dagen, njuta av stunden, den verkligheten består av en massa måsten och intryck som biter sig fast i en.
SvaraRaderaViktigt budskap, svårt att nå fram med till dem som behöver det bäst
SvaraRaderaEn vacker bild av lugn och ro växer fram, och jag känner så väl igen mig på dian första rader.
SvaraRaderaSå många som säkert känner igen sig på dina rader. Män är bättre än oss kvinnor på att släppa måsten ibland
SvaraRaderaRiktigt bra! Och som tidigare sagt, känner igen mig :)
SvaraRaderaDu skriver verkligen bra. Tycker mycket om slutklämen!
Ja lätta att känna igen sig, varför njuta när det går att muttra.
SvaraRaderaBra beskrivet, får tydliga bilder :)
Ja det är lätt att känna igen sig, varför var glad när det går att muttra.
SvaraRaderaBra beskrivet, får tydlig bild:)