Utvald. Att väljas ut. Väljas först. Inte stå kvar och vänta på att bli över.
Gympan var inget problem. Långa armar och ben som visste vad de skulle användas till. Träffa handbollsmålet. Basketkorgen fylldes med boll. Gång efter gång. Benen sprang för att hinna först. Armarna såg till att passa rätt. Hjärnan samordnade allt. Inga problem. Jag fick välja lag.
Kompisar. De fanns. Inget trugande, jag fick vara med. När jag ville. Om jag ville.
Föräldrar. Kärleken var där. Tiden och orken inte. Sjukdomar och lasarett åt upp den uppmärksamhet jag behövde.
Killar. Där fick jag följa med kompisar. Som sällskap och förkläde. Inte för min egen skull. Tills jag blev sexton. Då vände det. Då var jag den de valde. Jag förstod inte det. Mig vill väl ingen ha? Inte på det viset. Om man inte förstår att man är utvald, hur ska man då kunna väljas ut?
Dilemmat har följt med. Se mig. Bekräfta mig. Välj mig. Stanna kvar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du har skrivit en text som får en att börja fundera över hur det var då på den tiden.
SvaraRaderaI skolan och med kompisar.
Minnen blir diffusa och andra saker tar över.
Gillar din lite strama stil, och slutet är skitbra.
SvaraRaderaHär kan säkert många känna igen sig i dina finr formulerade meningar.
SvaraRaderaVi har alla våra minnen - och du beskriver dina så bra!
SvaraRadera"Basketkorgen fylldes med boll"... snygg text, osentimental, berörande
SvaraRaderaAtt bli utvald handlar om att välja själv, vara förstavalet för sig själv,.då blir man vald även av andra. Ha det bra.
SvaraRadera