Mitt mantra för att skriva

Jag vill. Jag måste. Jag ska. Jag vill. Jag måste. Jag ska.

Vill - Sedan jag var fyra år och lärde mig läsa och skriva har jag sett fram emot användandet av ord. Längtat efter att få göra något av dem. Uppsatsskrivning var ljuvligt. Fantasier och verkligheter som präntades på papper med en penna som blev trubbigare och trubbigare. Fram till katedern och vässa. Om och om igen.
Grupparbeten var inte poppis. Samarbeta - ja. Men skriva arbetet - nej. Det kom andra och skulle blanda sig i orden. De förstod ju inte. Brydde sig inte om värdet. Hur orden påverkar meningen.

Måste - För min egen skull. En längtan, en dröm, som funnits så länge. Visst måste jag ge den en chans?

Ska - I över 40 år har jag förträngt och kommit med ursäkter. Hinner inte. Vem vill läsa? Så mycket annat att göra. Vem vill läsa? Andra måste få sin tid. Vem vill läsa? Vad ska jag skriva om? Vem vill läsa?

Nu har jag bestämt mig. Jag ska skriva. För mig. Bryr mig inte om att fundera på om någon vill läsa. Det får bli en senare fråga. Nu ska det ut. All längtan ska få komma till tals. Jag är värd det.
Min egen förbaskade skyldighet är det. Gör livet till det du vill är mitt nya mantra. Tillsammans med Jag vill, jag måste, jag ska.