- Luften är fri!
Maja tittar på Erik och undrar vad hon ska göra. Stanna och retas tillbaka eller bara gå hem? Hon börjar bli trött på att hålla på så här. Varenda dag efter skolan följer han efter henne. Genom skogen, över lekparken och ut på parkeringen bakom Konsum.
Han är aldrig elak, men vad vill han egentligen? Maja har frågat men han svarar aldrig. Bara ler. Det där sneda leendet med den trasiga tanden. Maja vet när det hände. Han råkade få en smäll när de spelade fotboll. En armbåge rätt i ansiktet. Den lite spetsiga tanden gör honom ännu sötare, tycker hon.
- Vad jobbig du är, säger hon nu. Då ser han ledsen ut. Det vill hon inte så hon tar mod till sig. - Vill du följa med hem en stund? Vi kan dricka varm choklad och äta mackor.
Maja får som en varm klump i magen. Tänk om han säger nej?
Erik lyser upp igen. - Ja, det kan jag väl, säger han och kikar på henne under lugg.
De går tillsammans den sista biten. Andas tillsammans av den fria luften.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag får också en varm klump i magen...
SvaraRaderaFin beskrivning!
Så fint, precis som det ska vara. Får associationer till den första kärleken.
SvaraRaderaFin närvarokänsla
SvaraRaderaväldigt gullig. :)
SvaraRaderaså fint berättat om barn.
SvaraRaderaJag gör som Erik. Följer dig.
SvaraRadera