Ett erbjudande

Sussi tog tag i sin systers armar för att hon inte skulle kunna undvika att möta hennes blick.

- Lyssna på mig nu, Milla. Om ni inte tar tag i det här nu så kommer det att gå åt skogen. Morgan orkar inte mycket mer, det ser jag på honom.
Milla blängde surt på henne under den alltför långa luggen. - Men jag då? Är det nå'n som bryr sig om hur jag mår? Saliven stänkte när orden kastades ur munnen.

Hennes syster drog efter andan. Hon var beredd på frågan. -Jo, det är just därför jag säger det här till dig. Jag vet att du mår skit men du lär inte må bättre av att ni delar på er eller hur?
Nu gör vi så här. Jag tar barnen med mig hem till mig över helgen. Ni åker upp till stugan och pratar. Pratar och pratar. Är det förstått?

Återigen en svag knyck från axelpartiet.

- Men för helvete, Milla! Fattar du inte att det är allvar? Du håller på att dra ner både dig och resten av din familj i ett stort, svart hål! Du får ge dig nu. Ryck upp dig. Ta vara på den hjälp du kan få. Morgan älskar dig men han känner sig ensam. Släpp in honom igen!

-Jaja, jag får väl ta ditt erbjudande då. Finns väl inget annat sätt att få slut på ditt tjat.
Sussi tyckte sig se en kort glimt av den vanliga Milla, ett litet drag i mungipan. Ett leende? Hon vågade inte hoppas.
-Jag hjälper dig packa och sen hämtar du upp Morgan på jobbet. Han har redan sin väska med sig. Vet du varför?
Milla skakade på huvudet.
-För att han inte har gett upp - än. Han hoppades att jag skulle kunna övertala dig. Att du skulle vara villig att försöka lösa detta. Ihop med honom. Du har en man som gör allt för dig. Förstör det inte.