I ett skruvstäd sitter jag fast. Med en näve knuten runt mitt allra innersta. Med en tving hållande min själ.
Du kom till mig och visade vägen. Din väg.
Vägen blev till min. Främlingen blev ledsagare.
Nykomlingen blev vän och käresta.
Vi håller varandra. Hårt.
Vi tvingar och knyter. Släpper och lossar.
Muttrar och skruvar.
Vår väg. Tillsammans.
Vackert skrivet. Undrar lite grann om du menar att det finns både för- och nackdelar med en partner som man lever intensivt och nära ihop med (kanske en dum fråga)?
SvaraRadera"Släpper och lossar. Muttrar och skruvar", så väl du fångat det där med förhållande! Men, vad avses med "en tving" på andra raden. Kanske är jag paranoid med min svengelska -men det är väl inget nytt ord som jag missat?
SvaraRadera>Ethel: Absolut rätt tolkat :-)
SvaraRadera>Sofie B-C: En tving är en sak man använder för att t ex hålla ihop två brädor när man limmar ihop dem, inget nytt svengelskt ord, alltså.
Tack för det(för mig)nya ordet, det passar dessutom väldigt väl in in sammanhanget!
SvaraRaderaBeträffande rören på de engelska husen har du helt rätt. Vi har t om enkelfönster till gästtoan! Brrr...
jättefin text. :)
SvaraRaderaBra text, den läser man nog utefter hur man själv mår.
SvaraRaderaMår man bra så är dikten romantisk och vacker.
Mår man inte bra kan den tolkas som obehaglig.
Många känslor kan man få.
Jag tror som Sissan att texten kan tolkas på flera vis. En mycket vacker text.
SvaraRaderaVerkligen vackert och fångande.
SvaraRadera